Jag började skriva dagbok när jag var 13 år och fortsatte tills jag var 39. Sen slutade jag och hade en blogg som jag uppdaterade varje dag (stängde ner efter dryga 2 år men har sparat ner den) och när jag började min utbildning (i den vevan) började jag skriva de viktiga händelser som hände mig. Den är nästan full nu och jag planerar påbörja en ny dagbok och skriva vidare, dock inte varje dag numera.
Efter en inte alltför lång tid insåg jag att skrivandet inte bara var ett sätt att rensa mitt sinne, jag började föra en inre dialog med mig själv som jag aldrig hade upplevt på samma sätt förut. Jag kunde hitta svar på frågor som jag inte visste att jag bar omkring på inom mig. Det blev ett sätt att rensa ut det oväsentliga och väcka sinnet.
Att skriva dagbok är något som rekommenderas för klienter i terapi, då det är renande att få ner orden på papper, det blir äkta och sant när man ser det svart på vitt och det är oerhört viktigt för läkning och reflektion.
För Dig som inte skriver dagbok, gå ut idag, köp dig en fin liten anteckningsbok och börja skriva!
Ni andra som skriver, fortsätt med det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar