Ett samtal med dig själv?

Hur känns det? Hur står det till? Hur vet du hur det står till? Har du tänkt efter eller har du kanske frågat dig själv? Känns det konstigt att prata med sig själv och vad betyder det, hur gör man och varför?
I ett antal olika fall, t.ex. i frustration, i fundersamhet, i val, vägval, eller i någon annan situation, där hjärnan normalt agerar automatiskt utan medvetenhet, är det bra att prata med sig själv och fråga om råd. Prata med dig själv och berätta vad du känner och tycker, fråga om nästa steg och be om vägledning.


Fråga; vad är det som händer? Vart är jag på väg? Hur ska jag göra?


Ett samtal med dig själv aktiverar tankar och känslor på ett djupare plan, till skillnad mot det automatiska tänkandet. Samtalet blir tydligare och mer renodlat än tanken och aktiverar både kropp och själ för att ge svar.
Samtalet gör dig medveten och närvarande och det blir just själva frågeställningen som hamnar i fokus och inget annat.


Förvänta dig inte ett svar direkt utan lita till att det kommer när tiden är mogen.


 Ett annat bra tillfälle när det är bra att ställa dessa frågor är i meditation.

"Krama din skugga"

Vad är det egentligen som gör mig så lättstött över vissa saker?
Hur kan det komma sig att jag tar åt mig så otroligt lätt av den där personen?
Vad är det egentligen som triggar mig att bli så sårad, arg eller irriterad?
Har mina känslor något med mig själv och mitt inre att göra?

Att fly från sina mörka sidor - förnekelse och rädsla
"Krama din skugga", av Debbie Ford har ägnat sin bok åt att belysa de sidor vi allra minst vill kännas vid hos oss själva...våra "skuggor" eller rädslor om man så vill.
Hon beskriver hur dessa "skuggor", som vi är mest rädda för i livet påverkar oss negativt så länge vi väljer att leva i förnekelse (flykt) ifrån dem. Sidor som vi bär omkring på omedvetet/medvetet och som påverkar oss negativt men tillika också kan bli en källa till styrka om vi lär oss försona oss med dem.

Det är inte en slump att vi blir lättstötta och sårade i vissa situationer. Dessa känslor har en direkt koppling till våra förnekade sidor, eller "skuggor" som Ford väljer att kalla dem.

En bok väl värd att läsa.

Tacksamhet

Tacksamhet är ett ord som vi i väst verkar ha glömt bort. Det är som om tacksamhet i sig innebär att "ge upp" eller "nöja sig med lite när man kan få mer". För vi vill ju gärna ha mer. Vi riktar in oss på ett mål och när vi har nått det målet tror vi oss bli lyckligare. Problemet är att man aldrig kommer att kunna tillfredsställa sin ständiga törst efter något mer om man aldrig gläds åt det man redan har.

Gläds åt det som finns här och nu

Hur kan man uppleva lycka om man bara fokuserar på det som inte finns i ens liv?
"Om jag går ner 10 kilo kommer jag att bli lyckligare", "Om jag får högre lön kommer jag att få ett mer intressant liv" eller "Om jag bara hittar rätt person att dela mitt liv med". Vi skapar ständigt en illusion om vad vi tror oss bli lyckligare av. Men det vi egentligen gör är att förflytta lyckan längre ifrån oss eftersom "det där perfekta" aldrig kommer att infinna sig...vi ser ju till att ständigt förflytta lyckan framför oss för varje mål vi når.
Blev vi egentligen lyckligare av en högre lön? Det kanske blev mer praktiskt och bekvämt men blev vi lyckligare? - Förmodligen inte.

Vad är lycka?

Livet kommer alltid att innehålla både mörker och ljus. Kanske handlar lycka om att acceptera livets berg-och-dal-bana och fokusera på det vi har och glädjas över det? Kanske är lycka de små tingen och inte de stora? Kanske handlar lycka om att glädjas åt småsaker som doften av nybryggt kaffet på morgonen eller färgen på himlen?

Kanske är lycka summan av de små tingen i ens liv?

Utöva tacksamhet
Sätt dig ner och skriv upp allt det som du är tacksam över i ditt liv. Allt från de pyttesmå händelserna, tingen eller kanske människorna i din närhet. Känn efter, förändras inte kemin i kroppen till det positiva?

Oro i kropp och själ?

Oro - när kropp och själ är i obalans
Jag ser oro, ångest, depression och andra känslomässiga obalanser som ett bevis på att kropp och själ hänger ihop. Det blir väldigt tydligt att känslor också har en fysisk skepnad. För känslor kan ge väldigt obehagliga fysiska upplevelser. Allt från tryck för bröstet, känsla av att man kvävs/inte får luft, inte kan sitta stilla, får värk i huvud/nacke/axlar till mag- och hjärtproblem etc. Det viktigaste att förstå är att kropp och själ hänger ihop. När man upplever obehagskänslor är det förmodligen för att man tappat bort själen på vägen.
Oro i kroppen - ett symptom på stress
Oro är ett symptom på stress. Det är viktigt att förstå att känslan av oro egentilgen är ett sundhetstecken. Ett tecken på att din kropp fungerar. En signal på att det är dags att dra ner på tempot. Det är lätt hänt att drabbas av panik. Men istället för att drabbas av panik tror jag att det är viktigt att lära känna.

Du kan inte springa ifrån din oro/rädsla - bekanta dig med den!
I västvärlden ser vi känslor som rädslor, oro, ångest och annat obehag som något att undvika. Självklart eller hur? Vi vill ju vara lyckliga. Problemet är att vi i vår jakt efter lyckan springer ifrån våra obehagskänslor - vi vill inte veta av dem eftersom vi ser dem som motsatsen till lycka. Om man känner oro och ångest så betyder det ju att man inte är lycklig, eller?
Sysselsätter du dig omedvetet för att slippa känna?
Om vi får en lugn stund ser vi till att bli sysselsatta av något eller någon, förmodligen omedvetet för att slippa känna de där känslorna. Vi lägger (0medvetet?) locket på och en dag kokar det över. Det VÄLLER över oss, i form av starka obehagskänslor men också fysiska symptom.
Egentligen är känslor som oro i kroppen en signal på något och om vi springer ifrån dessa känslor springer vi också ifrån en lösning på problemet. Det är därför det, enligt mig, är så viktigt att ta tag i sin "ryggsäck" för att undvika sjukdomar som kan bli en följd av att "springa".

Stanna upp, lyssna och lär dig av dina rädslor och obehag
Jag tror att det är viktigt att inte få panik över sina obehagskänslor. Visst, de kan vara oerhört starka och jobbiga att känna - men de är trots allt signaler som vi sänder till oss själva. Lösningen ligger i att bemöta dessa känslor - de är ju lika verkliga som de "trevliga känslorna". Att helt enkelt stanna upp, lyssna och lära sig förstå dessa signaler.

Lär Dig att mediteraAtt sitta och inte göra något
Man kan meditera i grupp eller själv, det viktiga är att det känns bra för Dig. Om Du vill börja lära dig meditera kan du sätta dig på en stol (ej för mjuk, ej fotölj/soffa) med rak rygg och fötterna i golvet. Slut Dina ögon och andas lugnt. Försök följ Din andning genom att tänka "andas in.......andas ut". Låt andningen vara spontan och bara följd den. När andra tankar kommer, acceptera dem, men låt de försvinna likt ett löv driver bort på en flod (fint exempel som vi fick i skolan). Återgå till att focusera på din andning och försök att endast tänka på den. Om Dina tankar vandrar i väg är det ett försök till flykt undan "dig själv och ditt inre" och det gäller att träna på att tänka på "ingenting" förutom andningen. Här stillar Du Din oro, jordar Dig och organen får en välförtjänt vila.

Försök att betrakta dig själv lite "utifrån"
Hur känns rädslan/obehagskänslan i din kropp? Beskriv för dig själv vad det är du känner, upplever, tänker, ser, är. Vänd dig inåt och för en dialog med dig själv. Jag tycker att det är fascinerande hur liten den där rädslan verkar när man väl accepterar den, känner den och ser den. Rädslor och andra obehag får oss att växa och utvecklas - hur märkligt det än låter.

"Rädsla är en naturlig reaktion då man närmar sig sanningen" - Pema Chödrön

Missbruk i familjen? Vad händer med övriga familjemedlemmar?

Missbruk i familjen

Det är aldrig ditt fel om någon av dina föräldrar, ett syskon eller någon annan anhörig dricker för mycket alkohol eller har ett drogmissbruk.
Har man väl blivit beroende av alkohol eller droger, är det nästan omöjligt att sluta på egen hand. För att ta sig ur ett beroende måste han eller hon få professionell hjälp. Här kan du läsa om olika droger och hur de påverkar.
Innehåll

• Hur vanligt är det med missbruk?
• Förnekelse och medberoende
• Missbrukarens svek
• Hur mår du?
• Hjälp finns!

Hur vanligt är det med missbruk?

Du är inte ensam. Missbruksproblem förekommer i alla olika miljöer i vårt samhälle. I Sverige räknar man med att det finns minst 200 000 barn som växer upp i en familj med alkoholproblem.

Förnekelse och medberoende

Många som dricker för mycket förnekar att det finns ett problem. Det är enklare att blunda än att se allvaret i drickandet och hur dåligt människorna runt omkring en mår. Det blir en försvarsmekanism att förneka sitt alkoholproblem.
Att en familjemedlem har ett missbruk påverkar hela familjesituationen. Det brukar till och med kallas att anhöriga till missbrukare blir medberoende, eftersom missbruket påverkar de anhörigas vardag, tankar, känslor och val så mycket.
Som barn till en missbrukare kan det till exempel kännas svårt att ta hem kompisar. Många skäms och vill inte att andra ska se hur de har det hemma. Mamma eller pappa kanske är så berusad att man som barn är tvungen att sköta hushållet under perioder. Men egentligen ska du aldrig behöva ta över vuxnas ansvar eller plikter.

Missbrukarens svek

Många barn som berättar om sin uppväxt med missbrukande föräldrar tycker att själva förändringen när de dricker eller knarkar är det som skrämmer mest. Att se mamma och/eller pappa förändras när de dricker är skrämmande och obehagligt. Förändringarna hos vuxna kan vara väldigt olika. En del blir arga, en del ledsna och andra blir väldigt våldsamma.
Många känner att de har svårt att fånga förälderns uppmärksamhet när han eller hon dricker och upplever att de ofta blir svikna. Mamma eller pappa lovar något på fyllan och kan inte hålla det i nyktert tillstånd. Eller också lovar din förälder något när han eller hon är nykter, men så fort spriten kommer in i bilden glöms det bort. Det händer om och om igen! Det är lätt att bestämma sig för att aldrig lita på någon igen.

Hur mår du?

Undersökningar visar att barn till missbrukare oftare har problem med:

• Ångest
• Nedstämdhet och depression
• Dålig självbild
• Problem i skolan
• Aggressivt beteende
• Sömnproblem
• Egna missbruk när de blir äldre
• Kriminalitet
• Känslor av skam och skuld

Det är inte alltid lätt att prata med någon när en förälder har ett beroende eller missbruk. Många skäms för att berätta eller är rädda för att mamma och pappa ska bli arga och besvikna. Det är jätteviktigt att veta att det aldrig är barn och ungdomars fel att vuxna dricker. Det kan heller aldrig vara ditt fel att en konflikt uppstår mellan vuxna.

Hjälp finns!

Har du en anhörig som har problem med alkohol eller droger är det jätteviktigt att veta att det inte är ditt fel och det är inte din uppgift att lösa problemen. Missbruk klassas som en sjukdom. För att ta sig ur ett beroende måste man få proffessionel hjälp.
Det finns vuxna som kan hjälpa dig och din familj. Att berätta för någon är inte att skvallra. Prata med en vuxen som du litar på. Till exempel din lärare, skolsköterskan, en fältassistent, kuratorn på skolan, en släkting eller en kompis föräldrar. Det viktiga är att du pratar med någon så att du och din familj kan få möjlighet till hjälp.

Kopierad text från:  Dalarnas tjejjourer

Tv-tittande?

Stäng av tv:n!

Något jag har märkt är att jag instinktivt ofta vill "varva ner" framför tv:n. 

Man sjunker när där framför och visst känns det ju ganska avslappnande när man sitter där och glor.

Men är verkligen tv-tittande avslappnande?

Jag tror att tv-tittande är som snabbmat. Det fyller en sorts funktion, man blir mätt, men man har ändå inte fått i sig någon näring. Tv:n gör en trött och seg, men blir man verkligen avslappnad?

Man proppar sin trötta kropp och själ full med intryck, men man blir inte speciellt avslappnad och lugn. Eller?

Vad tycker du?
Inte sagt att man ska sluta titta på tv. Men när man är trött och stressad tror jag att det kan vara klokt att undvika. Jag märker själv stor skillnad i hur jag mår inuti om jag istället för tv väljer att meditera, läsa bok eller ta en promenad.

Vad gör du för att balansera ditt inre när du känner dig stressad? Har du några bra tips till mig och andra?

Naturens påverkan

Naturen har en läkande kraft

Skogen, bergen, havet och himlen finns där som nån sorts evig motvikt till våra liv, en påminnelse om vårt ursprung. Har man någonsin sutttit på en brygga och tittat ut över havet eller gått genom skogen vet man att det förändrar en inuti. Kroppens kemi, tankarna...till och med blodtrycket.

Att lägga märke till det vackra ger energi

Det har gjorts otaliga studier på hur vår kropp reagerar i naturen. Det finns studier som visar att bara titta på en bild av en skog får blodtrycket att gå ner. Om det funkar - tänk då vad det skulle innebära för oss om vi började lägga märke till den blå färgen på himlen, fåglarnas kvitter, den friska höstluften eller vågornas brus?

Tänk om vi kunde lära oss att utnyttja naturens krafte till att må bättre? Tänk om det räcker med att lägga märke till minsta lilla tecken på den natur som hela tiden omsluter oss?

Det är nog så enkelt att vi är en del av naturen...inte tvärtom.

Att skriva dagbok

Jag började skriva dagbok när jag var 13 år och fortsatte tills jag var 39. Sen slutade jag och hade en blogg som jag uppdaterade varje dag (stängde ner efter dryga 2 år men har sparat ner den) och när jag började min utbildning (i den vevan) började jag skriva de viktiga händelser som hände mig. Den är nästan full nu och jag planerar påbörja en ny dagbok och skriva vidare, dock inte varje dag numera.
Efter en inte alltför lång tid insåg jag att skrivandet inte bara var ett sätt att rensa mitt sinne, jag började föra en inre dialog med mig själv som jag aldrig hade upplevt på samma sätt förut. Jag kunde hitta svar på frågor som jag inte visste att jag bar omkring på inom mig. Det blev ett sätt att rensa ut det oväsentliga och väcka sinnet.

Att skriva dagbok är något som rekommenderas för klienter i terapi, då det är renande att få ner orden på papper, det blir äkta och sant när man ser det svart på vitt och det är oerhört viktigt för läkning och reflektion.

För Dig som inte skriver dagbok, gå ut idag, köp dig en fin liten anteckningsbok och börja skriva!

Ni andra som skriver, fortsätt med det!

Oro

Oroar du dig i onödan? Tenderar vi inte alla att göra det i mer eller mindre utsträckning? Finns det egentligen någon mening med att oroa sig för vad som eventuellt kommer att hända? Jag ser ingen som helst poäng med det. Men ändå gör de flesta av oss det, mer eller mindre.

Oro är rädsla och stress
Oro har sitt ursprung i rädsla. Det är en destruktiv, stressande känsla som äter din energi och blockerar möjligheten att uppleva och njuta av nuet. Oro är också att fokusera på det negativa.
Oro har dessutom samma negativa kroppsliga och själsliga symptom som stress.
Jag skulle vilja säga att oro direkt motverkar glädje. För vem kan vara både orolig och lycklig samtidigt?

Oro för det som redan hänt och det som eventuellt kan hända
Innan jag började min utbildning oroade jag mig för det mesta som eventuellt kunde hända mig och mina nära och kära. Du känner säkert igen den där molande känslan som letar sig ner i magen och över bröstet? Ett stort svart hål. Tänk om det där dåliga inträffar? Tankarna tar över och du kan inte koncentrera dig för det du har framför dig.
Men oron handlar inte alltid bara om vad som eventuellt ska inträffa. Det kan lika gärna handla om något som redan har inträffat. Vad menade hon egentligen när hon sa sådär? Kanske var hon missnöjd med hur jag hade hanterade situationen? Du ältar situationen om och om igen. Tankarna snurrar och oron växer i kroppen.

Oroar du dig för att förekomma det dåliga?
Varför oroar man sig? Jag tror att svaren på varför man oroar sig är många. För mig blev oro något som bara inträffade och som jag inte upplevde att jag hade kontroll över. Men jag har såhär i efterhand insett att jag använde oron som ett sätt att förekomma och förebygga det dåliga och försöka få det att inte hända. Det var inget jag tänkte på då, men i efterhand har jag kunnat se att mitt "orosmönster" tydligare.
Min oro blev en sorts missriktad uppmärksamhet på problem som eventuellt kunde inträffa. För om jag inte oroade mig fanns det ju en risk för att jag missade nåt viktigt.

Bli medveten och bli av med din oro
Bli medveten om din oro. Börja betrakta dig själv och hur du reagerar i olika situationer. Bli uppmärksam på hur du tänker och försök förstå varför du tänker och känner som du gör. Ibland är oron befogad, men hur ofta är den det egentligen?

Nästa gång du oroar dig, ställ dig själv frågorna:
1. Är min oro befogad?
2. Vad är det värsta som kan hända?
3. Kan jag göra något åt detta och kan jag göra något åt det här just nu?

Ett bra sätt att lära sig förstå sig själv och sitt eget beteende är att skriva om det. Skaffa dig en dagbok och börja skriva av dig!

Njut av nuet och livet!

Hur finner DU Din väg?

Du öppnar en kvällstidnings söndagsbilaga och läser om det senaste bantningstipset, träningstipset, karriärstipset, mattipset, glädjetipset, sextipset, terapitipset, fin-din-väg-tipset. Du har läst tusentals tips om hur du ska må bättre och finna sig själv. Men har du någonsin lyssnat på ditt inre? Tusen söndagsbilagor kan inte slå den visdom och den kompass som du bär inom dig.

Hur vet man om man är på rätt väg i livet?
Jag tror att svaret är långt mycket enklare än kvällstidningarnas söndagsbilagor brukar presentera det. Det är väl så att det just är enkelheten i livet som är den svåraste tröskeln att kliva över. Den moderna människans (inklusive jag själv) största problem är att vi tror att vägen till lycka är komplicerad.
Den rätta vägen är den väg som ligger inom oss. Om jag är på rätt väg eller inte kan bara mitt inre tala om för mig.
Mina känslor är min kompass.
Mina tankar mitt roder.
Det är bara jag som har makten och kunskapen om det som försigår inom mig. Det är dags att börja lyssna.

"It is only with total humility, and in absolute stillness of mind that we can know what indeed we are". Wei Wu Wei

Livslust

Idag vill jag skriva om energi i sin kanske mest koncentrerade form, nämligen livslust. Du vet den där glädjen som är så stark att man inte kan annat än leva fullt ut. Men hur kan man fylla på med mer livslust när man känner sig nere och energilös? Vad har inspiration med livslust att göra?

Man är inte misslyckad för att man är deprimerad och energilös
Min uppfattning är att vi alla kan bli lyckligare människor om vi först och främst lär oss acceptera att livet innehåller bra och dåliga situationer och upplevelser. Man är inte misslyckad för att man råkat ut för något jobbigt eller känner sig nere och energilös. Livet innehåller både ljus och mörker. Livet är både och. Allt existerar, samtidigt.
Det finns inga misslyckanden, bara erfarenheter och hur vi väljer att bemöta dem.
Att fly från det jobbiga i livet skapar lidande
Att försöka fly från det jobbiga och det vi är rädda för i livet skapar lidande. Att våga bemöta livet såsom det är (fastän det ibland känns läskigt) skapar en större glädje i längden. Att våga leva med öppna ögon är att förstå att en människa i sorg kan uppleva glädje och tvärtom.
Livslust är den glädje och kärlek som strömmar genom oss när vi accepterar livet såsom det är samtidigt som vi tillåter oss själva att släppa allt...vi kan ju ändå inte kontrollera allt som sker i livet!

När du upplever inspiration upplever du livslust!
Jag skulle vilja säga att inspiration är en typ av livslust. Bland det mest stimulerande är att "utsätta sig själv" för något eller någon man tycker är inspirerande. Allt vi behöver göra är att öppna oss, medvetet öppna oss.
Tänk efter, vad är det som får dig att känna dig som om du hade glädje-champagne bubblades på insidan? Vad gör dig barnsligt förtjust och glad?
Livslust är av samma energi som gör att vår kreativitet blommar.

“Don't cry because it's over. Smile because it happened.”

Stilla dig

Att "skriva av sig" är för mig ett underbart sätt att stilla tankar och känslor och komma i kontakt med mitt inre. Jag är övertygad om att vi alla mår som bäst när vi är i kontakt med vår själ/vårt inre. Det är då vi kan agera utifrån de vi innerst inne är och vill vara.

När man känner sig vilse eller "fullproppad av intryck"
Ibland kan det kännas som om kropp och sinne är sprängfyllt med känslor och tankar. Precis som om det inte fanns plats att komma framåt i tankarna. Ibland kan man känna det lite som att man har förlorat kontakten med sin själ/sitt inre. Att man inte vet vilket håll man ska gå åt, vad man vill. För mig är det vanligt att känna så när jag har haft en hektisk period och när jag inte haft tillräckligt med utrymme för vila och återhämtning.

När man stillar sina tankar och känslor kommer man i kontakt med sitt inre
Någon klok person beskrev vårt inre som en damm. Våra tankar och känslor är vågorna på ytan medan vår själ/ande/inre kompass finns längre ner i djupet. För att kunna se ner i djupet behöver vi stilla tankarna och känslorna. När vi väl lyckas med detta kan vi komma i kontakt med vårt jag/ande/själ. Det är när vi är i kontakt med vårt inre som vi känner oss mer harmoniska. De bästa besluten i livet tar vi när vi är i kontakt med vårt inre.

Känslan av harmoni kan vi inte få utifrån.

När livet ställs på kant

Ibland är det som om livet tar en total tvärsväng och skakar om en ordentligt. Alla upplever vi dem då och då i livet. När allt vänds upp och ned.

När det där allvarliga inträffar...eller är nära att inträffa
När något allvarligt inträffar i livet omvärderar vi vad som är viktigt och inte...och det ofta inom loppet av en hundradels sekund. När allt ställs på sin spets finns det inte utrymme för de där tillsynes viktiga problemen och måstena.
Det som kanske upptagit månader av vår uppmärksamhet inser vi raskt inte är viktigt alls.

Det är som om vi ges möjligheten att betrakta vårt liv genom ett glasklart objektiv...och inse att det viktigaste vi har i livet är relationen till oss själva och andra.

Idag vill jag påminna mig själv om att jag kan behålla det där glasklara objektivet, om jag kopplar på medvetenheten och öppnar mig för livet här och nu.