Man måste göra sina egna misstag

Så många av oss som sprungit och springer för att slippa ta tag i allt jobbigt som hänt (och händer) i våra liv!
Det går ett tag, ibland i många många år- men tillslut hinner allt i kapp oss och vi kan inte gömma oss bakom arbete, träning, missbruk eller andra sätt att "fly" livet längre.

Det är DÅ arbetet börjar!

Jag ser flera i min närhet som sliter så ont och försöker hålla uppe nåt sorts "liv", iallafall utåt sett, men det går dåligt.
Andra bryter sig lös, går framåt, men faller sedan in i gamla vanor/livssituationer igen- och så börjar allt om.

Jag har själv gått igenom en hel del och jag VET att man inte kan lära av någon annans misstag, men visst gör det ont att se på och veta hur det kommer att gå (i 99% iallafall) med hela situationen?
Men det är då jag tänker att alla måste leva sina liv och göra sina misstag, även om man på förhand skulle kunna säja "detta kommer bara att göra sååå ont och ta så mycket kraft och tårar från dig", så hjälper inte det.

Vi har alla ett lärande genom livet- vårt egna lärande.

Det gör ont att leva, men det är också otroligt häftigt med alla upp- och nergångar!