Springer Du eller lyssnar Du?

När man känner sig vilse eller "fullproppad av intryck" Ibland kan det kännas som om kropp och sinne är sprängfyllt med känslor och tankar. Precis som om det inte fanns plats att komma framåt i tankarna. Ibland kan man känna det lite som att man har förlorat kontakten med sin själ/sitt inre. Att man inte vet vilket håll man ska gå åt, vad man vill. För mig är det vanligt att känna så när jag har haft en hektisk period och när jag inte haft tillräckligt med utrymme för vila och återhämtning. Många gånger kan man känna sig upprymd, glad och "NU mår jag jättebra!", för att i nästa stund känna en tomhet, en gnagande känsla av oro i kroppen. "Något" är fel, men man vet inte vad?



Tidigare höll jag på och "sprang" och "fyllde" dygnets alla timmar med "något att göra". Om jag inte orkade göra något särskilt så såg jag åtminstone till att se på tv eller lyssna på radio/musik för att INTE få tid att känna inåt eller att ens tänka på nåt annat än "yta".

Det gick fram tills jag var 33, då fungerade inte det sättet mer och jag "gick in i väggen". I dag säjer jag TACK till mig själv och min kropp och själ som sa i från där och då!
I dag är jag en helt annan människa som har lärt mig att se vad som är viktigt i livet och vad JAG behöver för att må bra. Det har tagit 9 år att komma dit jag är i dag och ändå vet jag, att jag aldrig blir "färdig", då livet är en skola tills man dör.



När man stillar sina tankar och känslor kommer man i kontakt med sitt inre

Våra tankar och känslor är vågorna på ytan medan vår själ/ande/inre kompass finns längre ner i djupet. För att kunna se ner i djupet behöver vi stilla tankarna och känslorna. När vi väl lyckas med detta kan vi komma i kontakt med vårt jag/ande/själ. Det är när vi är i kontakt med vårt inre som vi känner oss mer harmoniska. De bästa besluten i livet tar vi när vi är i kontakt med vårt inre.



Känslan av harmoni kan vi inte få utifrån och hur fort vi än springer så hinner vår "ryggsäck" i fatt oss på ett eller annat sätt.