torsdag 27 oktober 2011

Det "inre barnet"

Barnet är en aspekt av själen. Varje själslig aspekt som vi försummar blir en källa till lidande. / Thomas Moore

Det handlar om ett barn för länge sedan. Det handlar om barnet som finns i dig nu. Barnet som väntar på att bli återfunnet, sett och hört. Väntar på att få stöd. Väntar på glädje, bus och lek. Väntar på att få skratta lyckligt med dig. Ditt sårade och/eller bortglömda barn skriker till dig på olika sätt i livet och ofta stökar det också till det.

Hur ska vi kunna ge plats åt barnet i våra hjärtan om vi inte känner det eller förstår vad det menar?

Fångad i gammal smärta säger du saker som inte passar, gör saker som inte fungerar och kan inte hantera situationer eller relationer som du önskar. Och inget av detta har med nuet att göra. Tillsammans söker du och terapeuten efter både mörka och ljusa kammare i barndomens hus.

För att frigöra och läka behöver du inte bara tala om, utan också återuppleva den ursprungliga rädslan, sorgen och vreden. Barnet är känsligt och ömtåligt, så din terapeut går varsamt och respektfullt fram, i din egen takt utan tvång.

Själens barn – övergivet, utsatt, sårbart, oskyldigt och likväl gudomligt mäktigt. Det arketypiska barnet. / Jung

Tre saker är frapperande när det gäller arbete med det inre barnet:
•Hur snabbt människor förändras,
•hur djupgående förändringarna är
• och vilken kraft och kreativitet som frigörs när såren från det förflutna läks. / John Bradshaw

Behovet att finna barnet är en del av människans urgamla längtan.

I myterna ser vi ofta att barnet är följden av kontakt mellan det mänskliga och det gudomliga. Det mytiska barnet…Vi söker barnet i vår personliga historia. / Rachel V

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar